En resa som påbörjades 2012 har nu nått första delmålet, att vinna SM-guld. En resa som genom åren innehållit hårt arbete, många tårar, knäckande finalförluster, hopp och förtvivlan, men…när man äntligen står där med bucklan i hand så har det varit värt varenda sekund.

Först måste vi hylla laget som visar på stark lagmoral och tar sig samman när det behövs som mest. Dom flesta i basketsverige trodde nog att SM-guldet rök alla världens väg när vi valde att gå skilda vägar med Lisa Koop och att Tayler Mingo valde att lämna oss. Vi hittade i stället två andra pusselbitar i Nina Dedic och Jelena Ivezic, som skulle visa sig vara rätt.

Säsongen flöt på och vi hade våra upps and downs som alltid, men vinner våra matcher. Trots det infann sig inte riktigt den där stabila vinnarkänslan.

Vi åkte upp till Luleå 7/3 för att spela efter att ha förlorat hemma mot Alvik och vunnit en halvdarrig match borta mot Visby. Det känndes lite nervöst innan matchen, vilket var helt i onödan. Vi tog tag i taktpinnen och släppte den aldrig. Där kunde man se att bitarna började falla på plats och vad som var avgörande för resten av säsongen. Spelarna i laget visade att man litade på varnadra och coacherna, det var en fröjd att se.

Fortsättningsvist spelade vi riktigt bra basket förutom någon liten dipp i någon period här och där på vägen, men inget som skulle stoppa oss från att gå till final. Så det var med tillförsikt vi klev in på banan för att spela final och …. vi förlorar första matchen hemma! Spelet var inte alls av samma kaliber som tidigare. Var det möjligt, hade vi tappat formen lagom till finalspelet?

Inte riktigt, man brukar säga att vilja slår klass och det var helt klart Hösbos vilja som var obändlig. Högsbo som fått en rejäl boozt när man slog ut Luleå i kvarten ångade på utan att titta i backpegeln.

Vi lyckas ändå att komma tillbaka och vinna på bortaplan i final 2, även om spelet hackade en hel del. Samma visa i match tre när vi ledde med 8 poäng och det såg rätt bra ut. Nä, då tappar vi och det blir förlägning. Hur skulle det här sluta? Jo, spelet börjar fungera igen och vi vinner matchen.

Innan final 4 kunde man känna att det fanns ett visst övertag, vilket man kunde ana efter förlängningen i final 3.

I final 4 var det jämt i period 1 och 2, men i period 3 och 4 så började vi sakta men säkret dra ifrån. Högsbo stretade emot allt vad de förmådde, men krafterna började sina och felfrekvensen ökade. Även om de lyckades göra ett par steals, så var inte skärpan där.

SM-guldet var äntligen bärgat, vi hade hittat de rätta pusselbitarna och hann lägga det färdigt innan slutspelet började. Vilken oerhört skön känsla!

Innan vi avslutar den här säsongen så vill börja med att tacka Högsbo för den härliga kampen de bjöd upp till samt deras organisation och sportsliga publik som verkligen gjorde det här till en finalfest.

Sedan vill vi, från botten av vårt hjärta, tacka kanslipersonalen, alla idella krafter, funktionärer, sponsorer och publik för allt ert stöd, arbete och energi som ni ger oss under året. NI ÄR OVÄRDELIGA!

När det gäller spelarna och tränarstaben, finns det bara ett ord för, RESPEKT!

Vi har som sagt påbörjat en resa som är långt ifrån färdig och vi ser redan fram emot nästa säsong med tillförsikt och arbetet är redan igång. Men nu blir det några dagars vila och att insupa att vi är SVENSKA MÄSTARE, amaaaaaziiiiing!

Så stay tuned, vi återkommer snart. 🙂

Kommentarer