Om Högsbo, Telge och en ny ligaomgång

Om Högsbo, Telge och en ny ligaomgång

Innan vi ger oss på ligafrågorna, några kommentarer om Klara Lundquists uppbrott från sin franska klubb, BLMA. Att allt inte stått rätt till med den svenska stjärnan har varit tydligt den senaste tiden. Inget har tytt på att hon varit skadad. Hon var t ex ombytt i EM-kvalmatchen mot Montenegro, men kom inte in på planen. Inte heller i helgens ligaomgång i Frankrike spelade Lundquist och i onsdagens match Euroleague var hon inte ens med i truppen.

Svaret kom under torsdagen. Lundquist och BLMA går skilda vägar. Orsaken var att hon inte klarade av att vara ifrån sin nära och kära i Sverige. Och därmed kunde hon heller inte prestera det som förväntades av henne på planen, till klubbens besvikelse. Ett proffsliv i ett annat land, långt bort från familj och vänner, passar inte alla. Och det passar definitivt inte Lundquist. I alla fall inte ännu.

Det goda i saken är att Klara Lundquist borde ha alla förutsättningar att snabbt komma tillbaka i det slag som vi är vana att se henne, nu när hon är tillbaka. Vilken svensk klubb som helst skulle ta emot henne med öppna armar. Vi får hoppas att hon snart hittar både tryggheten och basketformen, så att hon är i bästa form när det vankas OS-kval.

Närmast tillhands ligger förstås att det blir i Alvik, även om Telge, där Lundquist spelade förra säsongen, kunde vara ett alternativ. Men det skulle förvåna om hon inte ganska snabbt blir klar för Alvik. Det är där den genuina Brommaflickan känner sig mest hemma. Alvik är också det spelmässigt bästa alternativet för henne. Varför konkurrera med Åström, Taylor, Mingo och övriga guards i Telge, när Lundquist verkligen är den spelartyp som Alvik behöver. Där har hon en given roll på bakplanen, som är Alviks svagaste lagdel. Och med Klara Lundquist i laget blir Alvik en reell guldkandidat.

Det är Uppsalas tur att stå över helgens omgång i SBL Dam, vilket förmodligen kommer högst lägligt. Då ges Jasmine Weatherspoon lite extra tid att återhämta sig från skadan på knäet som hindrade henne från att fullfölja matchen mot Visby. I Uppsala hoppas man också att det dags för Agnes Nordström att begå säsongsdebut i nästa omgång, mot Mark på bortaplan 8 december. Fast det där med Nordström tror vi på när vi ser det.

Toppmatcherna avlöser varandra just nu. Högsbo är t ex inne i en intensiv period med idel matcher mot toppkonkurrenter. Det blev en knapp förlust mot A3 i lördags, följd av en övertygande seger mot Telge i onsdags. Högsbo fortsätter att imponera, har redan vunnit sex matcher mot totalt tio i förra årets grundserie och kommer att klå den siffran med råge. Om slutspelsframgången upprepas är en annan historia.

Men att Högsbo i år presterar bättre än förra säsongen, hur rimmar det med signalerna som kommer från Göteborg om att man förra året hade ett bättre lag, med en bättre spets? Det stämmer inte alls tycker jag. Bredare var nog laget förra året, men inte bättre.

Vi skall inte ta något från coach Fredriksson, som har gjort ett fint jobb och i mitt tycke har ett sätt att leda laget som är föredömligt, där han så långt det är möjligt låter spelarna ta besluten på planen. Och naturligtvis är hans sätt att leda en stor del av årets framgång, men icke desto mindre: även spelare för spelare är Högsbo bättre i år. Det tycker jag är helt uppenbart när man jämför de sju spelare som bar laget förra säsongen med de sju som gör det i år.

Spelare som Ida Fredriksson, Elin Fredriksson och Ieva Ivaskeviciute är klart bättre i år. Det borde de rimligen vara eftersom de var nykomlingar förra säsongen. De är t o m klasser bättre i år, vilket både deras spel och siffrorna visar. Och Elin Johansson, som kommit in och ersatt storasyster Hanna, har visat sig vara ett fynd. Det må vara att hon ännu inte riktigt kan matcha syrrans siffror, men snart är hon där.

Vad gäller årets importer Nofuente, Perry och Huland El, skulle jag inte någon dag i veckan byta ut dem mot Gray, Hyder och McMorris. Det visar inte bara deras siffror, som är bättre i både poäng, assister och returer. De spelar framför allt på ett som är bättre för laget, ett sätt som gör laget bättre.

På söndag väntar nästa utmaning för Högsbo, Luleå på bortaplan. Det blir en drabbning att se fram emot, ett Högsbo i toppform mot ett skadedrabbat Luleå, som trots alla problem lyckades besegra polska Artego i Eurocup i onsdags. Luleås prestation blev inte sämre av att man tog vinsten på bortaplan och att man gjorde det med bara sju spelare tillgängliga.

Hiedeman var i en klass för sig själv mot Artego, med 31 poäng, 13 returer och 8 assister. Och det är nog vad det handlar om för Högsbo. Får Hiedeman ha samma lekstuga på söndag så kommer Luleå att vinna. Om inte är det helgardering på matchen.

Veckans övriga matcher är de här:

Lördag 15.00 Norrköping-Eos

Söndag 14.30 A3-Wetterbygden

Söndag 16.00 Mark-Visby

Måndag 19.00 Alvik-Telge

Norrköping har inte spelat sedan 6 november och det torde innebära ett spelsuget och piggt lag som är redo att ge Eos ett hett mottagande. En extra rivalitet finns också i den här matchen, som är den första för Norrköpingscoachen Kevin Taylor-Lundgren, mot hans förra lag.

Dolphins är än så länge obesegrade i Stadium Arena, har en bättre tabellposition än Eos och borde vara favoriter i den här tillställningen. Men jag skulle inte satsa mina sista slantar på det. Det är svårt att förutsäga vilken matchbild det blir. Taylor-Lundgren var den som rekryterade motståndarnas nyckelspelare Dubravka Dacic till Eos och garanterat har han den största respekt för den skada hon kan orsaka för hans lag. Och lika säkert har han en strategi för hur hon skall hanteras. Vi får se om han och Dolphins lyckas med det.

A3 har sakta men säkert börjat spela upp sig efter en trevande start på säsongen. Senast lyckades A3 tillfoga Högsbo lagets först förlust för säsongen och i onsdags var man ytterst nära att besegra Kayseri i Eurocup. Men oj vad hårt Enjebo går med sina importspelare i match efter match. Kommer det verkligen att hålla i längden? Ja, det lär vi bli varse.

Wetterbygden på hemmaplan är ändå en match som mästarlaget naturligtvis borde vinna, även om Ivezic inte skulle kunna spela då heller. Sparks kan å sin sida kan spela utan någon som helst press och kommer naturligtvis att göra allt för att ställa till det för Umeålaget. Och är det något som vi ständigt blir påminda om, är att skrällar inträffar när man minst anar det.

Ännu utan seger åker Visby till Kinna för att försöka på nytt. Även här har vi en coach, Pascal Leras i Mark, som för första gången den här säsongen ställs mot sitt gamla lag. Det var ju säsongen 17-18 som greken framgångsrikt förde Visby till semifinal. Efter det fick han inte förlängt och vill nog visa att Visbyledningen gjorde ett misstag den gången.

Ärligt talat kan jag inte se något som talar för en Visbyseger den här gången heller, i alla fall inte om Mark kommer i närheten av insatsen mot Wetterbygden i lördags. Mark har mer bredd, mer djup och ett bättre spel och torde ta sin andra vinst för säsongen. Men som alltid, osvuret är bäst.

Omgången avrundas på måndag med ett superintressant derby, Alvik mot Telge. Det blir en svår uppgift för Telge, som inte har någon bra match-up på Alvik, vars längdövertag är stort. Självförtroendet hos Alvik verkar dessutom vara på topp, nu när även Shanity James på allvar kommit in i matchen, och inför utsikterna att kunna knyta Klara Lundquist till sig.

Det synd att Telge, för andra säsongen i rad, saknar en stor spelare. Det finns mycket kompetens i Telges lag och när de får spela sitt spel, så är laget bland de mest sevärda i ligan. Men alltför många i laget är alltför liknande spelartyper, vilket går ut över dynamiken i spelet.

Just den saken blev väldigt tydlig i Telges förlust mot Högsbo. Båda lagen spelade ganska mycket zonförsvar, men skillnaden var att Högsbo fick ut så mycket mer av sitt zonanfall, inte minst för att de har insidespelare. Högsbo kunde variera med att låta bollen gå inside och sedan vända spelet, medan Telge var hänvisade till ett bollande utanför zonen.

Det skulle räcka med att Telge skulle skaffa en stor spelare som bara behöver lunka upp och ned, spela lite försvar, ta returer och passa bollen. Det skulle räcka. Hon skulle inte ens behöva göra poäng. Det har hörts tongångar från Telge att en stor spelare skall rekryteras. Det vore helt rätt drag.

Text: Tapio Joulamo
Foto: Peter Forsberg


Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Dams sida,

Sponsorer och partners